Okej, min panikångest attack jag hade igår var för oväntad för att den ska räknas, men jag tror jag har blivit bättre på att hantera min deppighet. Ni vet den där som bara lägger sig som ett tjockt klibbigt täcke över en.
Den är kvar och ligger där. Men jag kan hantera den. Min logiska sida har tagit över kontrollen.
Deppigheten är bara kemisk obalans. Den är lika verklig och lika ond. Men när jag lyckas vara rationell och logisk med den är den iaf lättare att inte låtsas om.
Lättare att fejkle, lättare att fejkskratta, bara lite lättare helt enkelt.