Kul att vara värdelös.

Blev påminnd av en liten kommentar så jag ville bara säga att jag ä ledsen för kass uppdatering men är som sagt hos pojken större delen av tiden.

Mer kontroll här.

Imorgon måste jag få pengar till Stackers. Måste.

Idag måste jag sova hemma.

Jag är rädd.

Jag har inte följt min plan idag.

Min plan var att äta minimorötter från McDonalds till lunch. Det blev power king istället.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra ikväll.

Några förslag? Hur ska ni göra idag?

Jag ska träna idag iaf.

Gjort planer för veckan. Skrivit alla tider. Har kontroll. Idag var mitt sista imorgon.

F.o.m imorgon finns bara idag.

Det är lite ironiskt kan man tycka att mitt sista imorgon har varit fyllt med så mycket dåligt. Så mycket hets och så mycket ångest. Men det är stop nu.

Jag behöver inte tänka på imorgon längre. Allt står redan nedskrivet.

Jag känner mig tjockare än någonsin men ändå lättad. För nu kommer det ske.

Ett sista imorgon gäller det.

Idag och imorgon ska jag börja organisera mitt liv.

Skriva upp allt. Och följa det. Skriva upp förändringar.

Jag måste klara det.

Tog mod till mig tillslut. Frågade T efter pengar för att köpa flux. Jag vill inte. Nej. Nej. Nej. Vill ge tillbaka dom. Jag förtjänar inte hans pengar. Varför ska han lida för att jag är dum i huvudet?

Jag går sönder.

Mina flux är slut och jag har inga pengar till att hämta ut nya. Inte för jag tyckte jag mådde så mycket bättre av dom. Eller på sätt och vis kanske, jag blev mer distanserad i tankarna och kanske lite mer sansad.

Självmordstankarna försvann inte. Blev snarare värre men på som sagt ett helt nytt sansat sätt.

Som en insikt.

Det är liksom bara min tid.

Det finns visserligen saker jag fortfarande skulle vilja göra. Men åandra sidan finns det sjukt många saker jag velat göra som jag sedan ångrat.

Men för att vara rättvis mot mig själv tänkte jag ge det en chans. Jag ger mig själv 2010 att uppnå vissa saker. Inte tokmånga saker och verkligen inte helt omöjliga saker. Om jag når dom här, låt oss säga, milstolparna det här året så ger jag mig själv ett år till.

Sansat. Logiskt. Rättvisst.

Så lite har nog fluxet hjälpt. Innan jag fick det var det mer panikartat och jag tänkte inte. Ville bara få slut på det.

Det skrämmer mig nu. Att nu när jag inte tagit det på.. Vad kan det vara? Fyra till fem dagar kanske? Kommer det komma tillbaka? Det där kaoset? Kommer meningslösheten få tag i mig igen?

Overklighets känslan är tillbaka. Men är den det på riktigt eller är den bara tillbaka för jag tror att den ska det när jag inte tagit fluoxetinet?

Men idag SKA bli bra. Jag har inget annat val.

Min plan är att jag inte ska få i mig något alls. Jag kommer rymma från middag med pojken genom att åka och träna med Cupcake istället. På dagen finns det ingen som vill att jag ska äta, så det borde jag klara. På kvällen ska vi dock på bio. Men jag ska fixa det!

Det har iaf blivit en del träning den här veckan. Egentligen väldigt lite men ja, bättre än inget. Tränade på sats i måndags och igår. Sen har det blivit långpromenader med hundarna två gånger om dagen i PW takt.

Viktnedgång är ett måste den här veckan.

Velat skriva något. Men inte kunnat.

Vill inte skriva deppinlägg hela tiden, men det känns inte som det finns något att vara glad över just nu.

Här är länken till den andra bloggen ifall ni vill komma ikapp lite: Yourletters.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra det här året.

Eller en del vet jag ju.

Hoppas att jag vet det i alla fall.

Fastade dagen innan nyår och på nyårsafton. På kvällen igår gick dock jag och A på bio och jag slängde i mig en massa popcorn. Believe me when I tell you att popcorn inte var snällt på tommage. Låg hela natten och hade inte bara ångest utan obeskrivlig smärta i magen också.

Nåväl. Jag är tillbaka iaf :)