Home

Jag är hemma nu.
Lättare att skriva rätt på datorn än den där fucking mobilen.
Förstår inte.
Huer kom jag hem? Hur tog jag mig därifrån?
Min kropp verkar har vunnit över mig.
Jag ville inget annat än ligga kvar, försvinna där och aldrig mer finnas.
Inte känna hatet.
Inte känna att du inte tycker jag är värd längre.
Inte känna att jag inte bara inte hjälper. Jag förstör.
Det är mitt fel.
Och jag förstår det.
OCh jag vill inget annat att göra rätt.
Men det spelar ingen roll.
För det är jag som är fel.
Om jaget är fel kommer handlingen, ovsvätt alltid också vara fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Blogg reklam och allmänt spam kommer inte att accepteras utan raderas direkt. Förutom det accepteras självklart allt. Alla har rätt till sin åsikt.

Namn:
Kommer vi minnas dig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0