Jag har skrivit ett brev. Det är i skrivande stund på nästan 2 A4.

Det är ett brev som skär i mig som kanske kan hjälpa men som också kan förstöra så himla, himla mycket.

Brevet kommer aldrig bli skickat. Det är jag nästan helt hundra på.

Istället hoppas jag att det jag skrivit ändå är så självklart att det någon dag kommer ändras. Jag hoppas på snart, för jag vet inte hur mycket längre jag orkar.