Fruktansvärt trött.
Fruktansvärt svag.
Har tränat ynka 30min på cykel idag.
Försöker att tänka att det endå är 30min mer än ingenting. Jag vill tro att en positiv inställning ska göra att det kommer gå bättre. Att försöka låta bli att straffa mig själv när jag tycker att jag har failat. Att istället ge mig själv belöningar eller beröm när jag gör något bra.
Men det är svårt.
Det har ju alltid varit tvärtom. Alltid värdelös. Alltid fet.
Men egentligen, vart kommer man med sådan tänk?
Jag vet att jag är fet. Jag vet att jag är värdelös. Men att säga det till mig själv kommer ju inte göra mig mindre fet eller mindre värdelös.

 

Positiva cheyen.