30min av äckelpäckel fotboll. Fyfan för att passa barn.
Visserligen lite träning. Men herregud, slå sönder fötterna mot korridor väggen är fan inte nice. Och jag är lika dålig förlorare som dom. När jag leder ska vi självklart börja om från början. Snorungar.
Att en så liten sak som spela fotboll kan göra en så arg, haha. Viljan att vinna är inte liten ens mot två ungar i sju års åldern.

Imorgon blir det skolk igen, fast jag ska dra till min gamla skola och fota lite med L. Tråkig uppgift i foto, som jag visserligen redan gjort. Men det är roligare än att sitta vid en dator hela dan. Kanske hinner iväg till simhallen också.

M fyller 20 på måndag och jag har ingen aning om vad jag ska ge henne. Panik. På något sätt vill jag ge henne något som hon kommer komma ihåg på riktigt. Jag vill att hon tänker tillbaka på 20:års dag och minns något om att vi var vänner när hon blir gammal. Det är nog lite svårt för jag vet att R kommer ge M något att ha på ringfingret. Är jag fånig?
Jag vet inte, men ibland känns det bara som att jag när som helst kommer dö och på bara någon månad kommer jag vara bortglömd. För vad har jag lämnat för avtryck? Vart är det någonstans? Jag har inte gjort någon skillnad. Om jag dör kommer inte något ekosystem förändrat. Allt kommer vara som innan. Det gör mig panikslagen.