Ibland undrar jag varför jag gör det anonymt egentligen. Någon som känner mig kommer ju märka vem det är anyhow? Dom vet ju när jag varit med dom och vad vi gjorde och det skriver jag ju. Halva sjx vet ju om mitt och M's bråk så dom skulle säkert också kunna lista ut det.
Vad tycker ni? Anonym eller inte?

Sitter här i min flanellskjorta och har en gnaggande känsla i bröstet, fast jag är ändå glad. Det är jobbigt och det gör så jag vill gråta, haha.
Familjebehandlaren ringde mig idag och var nästan helt bestört! Vi har inte pratat sen typ November tror jag, hon typ "Varför har inte du ringt?!?! Jag fattar inte hur det kunde bli så här bla.bla.bla" På finnlandsvenska, det låter faktiskt lite lustigt. Men hon verkade lugna ner sig efter ett tag, sen började hon förhöra mig om hur jag mådde och hur det gått under julen. På måndag ska vi boka några möten. Tror jag ska ta upp det som hände under julen och lite mer om pappa, är trött på att dom bara tror att jag är gnällig tonåring. Men vågar jag?

Imorgon bär det av till Uppsala som sagt... Usch är nog det som är den gnaggande känslan. Känner mig så otroligt äcklig och ful just nu. På uc ska man ju vara så snygg som möjligt!! Faaan.
Så jag är glad/stressad/nervös/ångest. Mmmhm härligt.

Antagligen sista inlägget (sa jag inte det om förra också?)  om det inte finns trådlöst på uc. Om jag överhuvudtaget tar med mig datorn.

Frågestund som är så vanligt nu förtiden kan jag väl också ha då. Svar kommer på måndag!
Fråga vad som helst! - är det för privat svarar jag till den grad jag känner för det ;)