Fasta dag två och jag är peppad som fan! Det ska helt enkelt gå bra.

Idag ska jag till kyrkan, åker om ca 40min. Jag vill inte, men vill. Orkar inte alla snobbiga människor där som tror dom är så mycket bättre än mig. Jag har ring i näsan och färgat håret fram och tillbaka, gör det mig till en sämre människa? Blir man dålig bara för att man inte tänder på killar och är tjej?
Jag vill spy på dom!
Men så är det den här missionären, han är långt ifrån snobbig och dryg. Han lyssnar på ball musik och vi har massa att prata om. Han är dessutom inte på en om att gå till kyrkan, vilket man tror att han borde vara för han är ju trots allt missionär. Så nu när han ska flytta och byta församling vill jag säga hejdå. Men galet drygt att träffa alla dom andra äckliga människorna. Och träffa min pappa, som kramas och säger jag älskar dig. Bara för att ingen ska tro på det jag säger. "Amen han är ju alltid så snäll och gullig mot dig". Visst tro det då.