Först sa vi Torsdag och igår verkade det som om vi skulle ha lunch mötet idag men det var då hon som tog fel på vilken dag det var. Så nu slipper jag lunchen och får det problemet uppskjutet till imorgon istället.

Nu lite effe och en promenad!

Idag gick okej för mig. En sallad utan pasta/ris/bulgur och ingen dressing. Orkade inte ens allt vilket är ovanligt men det gillar jag!

Idag blir det mötes lunch så kan inte skippa det. Blir antagligen soppa.

Träna idag också<3

PEPP

Haha, jag övertygade precis mig själv.

Klart jag ska träna!

Det är sjukt jobbigt här på jobbet. Dom har frukost varje morgon, dom har konstant frukt överrallt och på våningen över oss har dom gratis glass. Fast glassen är faktiskt inte så lockande, aldrig riktigt gillat det.

Men frukten! Jag kan äta hur mycket som helst.

Fan.

Nej. Bli skör och vacker är ju planen.

Planen ska hållas.

Igår blev intaget tre olika frallor.

Fyfan.

Är en total sucker för bröd. Det är helt fruuuktansvärt gott.

Måste komma på något sätt så jag inte äter skiten.

För man blir inte smal på bröd. Man blir uppblåst och äcklig.

Nä springa till sjukhuset var det!

Nästan två år senare från att jag startade den här bloggen.

Det var för ett år sedan jag började bli mindre och mindre aktiv på bloggen. Jag orkade inte med mer pro ana och hur alla kände att det gick så lätt. Jag klarade inte av att jag mådde skit och bara gick upp i vikt, klarade inte av att jag inte kunde leva upp till den bild jag skapat av mig själv.

Har mått sämre men den perioden i mitt liv var fan i mig inte kul.

Två år sedan då?

Då var jag relativt ny till pro ana, eller jag hade läst mycket men inte varit med i communityn så att säga. Två år sedan fick min äs flyt av pro ana. För första gången i mitt liv kände jag mig inte ätstörd. Jag var med i en gemenskap, ni visste hur jag kämpade och ni kämpade med mig. Allt kändes så himla rätt. Det var inte längre tugnt för nu hade jag människor att dela min värld med. En värld där fasta i en vecka inte var konstigt, det var något fint. Det var något alla ville göra.

Tillbaks till nu. 25e Oktober 2010.

Jag bor inte längre hemma.

Jag går inte längre i skolan.

Jag har ett helt annat liv.

Vissa perioder tänkte jag nästan att jag hade blivit frisk.

Var det så enkelt som alla hade sagt?

Kunde man faktiskt växa ifrån sin ätstörning.

Hade jag gjort det?

Nej.

Jag hade bara knipit ihop min ögon så hårt jag kunde. Låtsas som ingenting. Jag såg fettet, fick ångest över det. Fick ångest hela tiden.

Men samtidigt reflekterade jag inte.

För jag åt fortfarande.

Jag är normalviktig.

Nu har jag äntligen öppnat mina ögon igen. Nu ska jag bli av med ångesten över fettet för det är den lättaste att bli av med.

Nu fan.

Orkar inte. JAG ORKAR INTE. Vet inte hur många gånger jag sagt det och hur många gånger jag frågat mig själv när jag ska ge upp.Jag vill ju så jävla gärna ge upp nu. Varför gör jag inte det? Är så himla trött.

Visst är bloglovin bra men ibland tror jag att jag litar för mycket på det för då kollar man inte upp bloggarna själv utan bara antar att dom kommer upp.

Så nu har jag rensat och dessutom lagt till några nya! Men om ni har några tips på äs-bloggare eller om ni tror att jag har glömt lägga till er så skriv en kommentar :)

Så idag har det bara blivit PW och failcore hemma.

Imorgon är det vägning. Måste gått ner. Fuck. Fuck. Fuck.

Jag har så givande blogg nu för tiden tycker jag! -Sarkasm-

And even the days ain't all that bad

And after a week of fighting, as more and more it seems the right thing

Sick to death of my dependence, fighting food to find transcendence
Fighting to survive, more dead but more alive
Cigarettes and speed to live and, sleeping pills to feel forgiven

Det är inte alls långt kvar nu.