Det är så konstigt att vara här när ingen annan är det - i alla fall på morgonen. Händer ju mig hela tiden att vara själv på kvällen men det är en helt annan grej.

På morgonen känns det befriande. Som om allt kan hända. Gå till kaffemaskinen och allt är så där tyst. Lugnt. Långsamt.

Trycka på kaffeknappen och snart hålla en varm rykande kaffekopp i handen.

Dom där tjugo minutrarna innan kollegorna börjar välla in är bland det bästa som finns. Som att tiden står stilla