Svårare

Svårt att komma igång. Speciellt med tanke hur jag mår.
Ibland tror jag att jag mår så otroligt mycket bättre och delvis kan jag erkänna att det gör jag. Jag har inte samma ångest som jag hade för lite mer än ett och ett halvt år sen. Jag har ångest. Men långt ifrån samma.

Det finns ingen kvar från då. Förutom Cupcake.

Människorna jag umgicks med varje dag är borta. Till och med M.
Jag har nästan alltid stört mig på M. Men jag trodde tillslut aldrig att det skulle hända att jag skulle kunna stöta bort henne. Hon var där när jag mådde som sämst. Vi träffades inte på nästan ett halvår. Hon såg mig gå ner 15 kilo ocu inte säga något. Försvara mig när folk var på mig.
Hon var väl lite som en förälder - i total förnekelse om hur sjuk jag var. Och kanske fortfarande är.
Hon kanske inte visste hur hon skulle bemöta mig. Hon hade ju varit med några av gångerna jag hamnat på badrumsgolvet skakande av terror. Skakande av ångest.
Men aldrig tog hon upp det. Det förundrar mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:
Blogg reklam och allmänt spam kommer inte att accepteras utan raderas direkt. Förutom det accepteras självklart allt. Alla har rätt till sin åsikt.

Namn:
Kommer vi minnas dig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0