Ah fuck. I torsdags morgon ringde jag D, han är min familjs socialarbetare eller terapeft. Hade panik, behövde få hjälp. När jag kommer dit och han la sin hand på min axel för att visa att han var där bröt jag ihop. Grät och skakade i nästan 2h innan jag kunde prata. Sen pratade vi i kanske en timme och han tyckte att jag skulle börja gå till bup igen och kanske börja gå på anti-depp. Kanske skulle vara något?
Kanske inte. Bup kommer det bli iaf.
D ringde sedan T och berättade att han måste komma hem så dom kunde prata och fuuuck vad mitt hjärta gjorde ont av att se hur sårad han blev av att jag inte ringt honom.
Efter dom hade pratat åkte D tillbaka till soc och jag och T pratade.
T ska ha mer koll på mig nu, kolla att jag äter, sover, tränar och pratar.
Eftersom han kommer hålla koll på mig nu måste jag börja träna ordentligt. Nu har jag kunnat leva på att inte äta och slippa träna. Men nu måste jag äta och då måste jag träna annars kommer jag bli fetare och fetare. Faan.
Eftersom T skulle til Dalarna var jag tvungen att hänga med. Fyfan va mycket jag ätit. Jag är verkligen allt eller inget. Så om jag ska fixa det här måste jag skärpa mig ordentligt.
Dalarna var annars awesome. Det var lugnt och fridfullt. T's föräldrar har en stor bondgård och deras hus är verkligen sjukt mysigt. Satt en hel dag på vinden och kollade igenom lådor och byråer. Läste ett över hundra år gammalt kärleks brev! Åh, säger jag bara! Och alla gamla hattar, skor och kläder! Jag var lyriskt. Var sjukt ledsen över att jag lånat ut minneskortet till min kamera.
Får väl bli nästa gång.
Själv har jag haft galen helg. Hur har eran helg varit?